- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
176

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124’ ERNST LUNDQUIST

sig hän och njuta ögonblicket passar bättre för en
ungdom, tycker jag.

— Ja, det tycker du det, lillebror, men vi äro nu så
olika anlagda, du och jag; det ligger ju också trettiotre
års intensiv kultur emellan oss. Jag kan inte låta bli
att iaktta människorna, deras känsloliv och sätt att
uttrycka det. Det är precis som. med en skomakare,
han kan inte möta en människa utan att först se på
hennes fötter. Han följer omedvetet sin natur, och jag
följer min litet mindre omedvetet. — Nej, ajöken,
föräldrarna! Jag kommer nog inte hem förr än solen har
gått upp, och när jag sedan har sovit ut grundligt, ska
vi tala om det där ni bägge ä’ så nyfikna på — vad jag
skall bli.

Därmed var han borta. Som på tyst
överenskommelse gingo Tor och Yvonne genom matsalen och
salongen in i biblioteket och därifrån ut på balkongen
åt torget, där de ställde sig bredvid varandra
framåtlutade mellan balustradens pelargoner för att se på
Gunnar, då han kom ut genom porten och cyklade bort.

Nu kom han. Han hade inte klätt om sig, utan bara
hängt cykelkragen över fracken. Han såg icke upp,
och inom en sekund var han borta. Föräldrarna stodo
en stund med ögonen som fastnitade vid Storgatshörnet,
där han vikit av. Slutligen sade Yvonne utan att ta
blicken till sig:

— Sårar han dig med sitt framfusiga tal, vår
brådmogne gosse?

— Sårar? Nej, tvärtom, jag njuter av, att han har
mod att vara sig själv och tala fritt ut allt vad han
tänker. Jag har alltid strävat efter att komma på
kamratlik fot med honom, annars ränner han ifrån oss,
och den föräldrasorgen är inte mindre bitter för att
den är så vanlig. Jag gör allt för att hålla jämna steg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free