Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198’ ERNST LUNDQUIST
handen över hennes hår och frågade deltagande, om
han ej kunde hjälpa henne att tänka, skakade hon på
huvudet och sade, att det här måste hon kämpa ut
ensam. Och så gick han.
Timmarna runno bort, men ingen ljusning, inga
räddande idéer lättade Yvonnes inre arbete. Hon hade
hört mannen och sonen säga varandra godnatt ute i
korridoren och gå in var och en till sig, men hon satt
ännu i sitt schäslonghörn och stirrade ut i mörkret på
den olösliga knuten. Hon var dödstrött och orkade
knappt kläda av sig. Då hon låg i sin säng med
vidöppna, brännande ögon och hörde tystnaden smyga på
tassande fötter genom det stora, mörka huset, spratt
hon plötsligt till och satte sig upp. Vad var det
Gunnar hade sagt om...? I hennes halvt domnade hjärna
tändes ett litet svagt hopp. Något skulle hon kanske
kunna få veta. Åtminstone var fienden fanns.
Hon kastade på sig nattrocken, trädde sina bara
fötter i ett par filttofflor och smög sig ljudlöst över den
kolmörka korridoren in i biblioteket. Där vred hon
upp det elektriska ljuset och började med feberaktigt
darrande händer leta i ett fack, där Gunnar lade in
sina tidskrifter, allt efter som han läst dem. Där fann
hon äntligen teatertidningen. Hon mindes nu mycket
väl, att det var Volmer Vangs porträtt på första sidan,
som skrämt henne. Hon lade packen på bordet under
takkronan och fortfor att leta. Hennes tänder
skall-rade. Där hade hon det rätta numret. Hon vek hastigt
om det första bladet för att slippa se fiendens leende
ansikte och sökte med krampaktig iver efter texten till
porträttet. Det var endast några rader; hon flög
igenom dem med giriga ögon.
»Volmer Vang, f. d. ’landsortens Predrikson\ som
sedan i höstas varit en av stödjepelarna vid Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
