- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
247

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

Röka brukade ju också kunna avleda, men det kunde
inte komma i fråga. Det pinsammaste var att nödgas
sitta stilla i stolen, han var ju van att ständigt vara i
rörelse. Han tyckte, att det började tränga in
biffsteks-lukt från tamburen, och vädrade begärligt. Men det
var väl bara hungerhallucinationer. Han lade sig
tillbaka i stolen och trodde, att han skulle svimma, om
han ej fick stiga upp och gå några slag över golvet.
Om han skulle ta av sig skodonen, så hördes kanske
hans steg inte på mattan? Nej, han ville vänta litet
till. Gunnar sov så tungt. Han såg på klockan. Nio.
I det samma avstannade den tunga andningen, och i
stället för att dra av sig skodonen, som han börjat med,
lyfte han upp huvudet och såg bort till sängen. Han
mötte Gunnars svarta, stela, långsamt blinkande
ögon.

— Go’mor’n, grabb, ljöd en sömnig röst. Är
nådatiden ute? Är hon halv åtta redan?

— Hon är mera.

— Märkvärdigt... det känns som jag bara hade sovit
i fem minuter. Det här tror jag vi ta dacapo. Men
inte skall du sitta här längre. Du bor väl på Grand?
Gå nu, jag sover nog ändå. Kommer du igen i morgon
bittida? Inte senare än halv nio, hör du det.

Tor gav sig i väg nästan utan att ta avsked, och då
han kom utrusande genom porten med sin resväska,
som han så när hade sprungit ifrån, ropade han an en
droskbil och kommenderade:

— Närmaste restaurant!

Då han äntligen satt på sitt hotellrum, mätt och med
någorlunda ordnade själsförmögenheter, kom han ihåg,
att han inte sagt ett ord till Gunnar om det, som varit
hans egentliga ärende i Stockholm. Nå, det var en dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free