Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252’ ERNST LUNDQUIST
klyveri om de olyckliga äktenskapen, hon bryr sig inte
ens om att veta, vad sådant är en gång.
— Vet du av, att det är ganska grova anklagelser
du gör mot din far? utbrast Tor, som nu också hade
blivit allvarsam. Han hörde ej ens, att han hade sagt
»din far».
— Ja, vem skall väl ta parti och kläda skott, om inte
en son? Och om det hade varit du, som gått omkring
med sådana där olyckliga ögon, vem tror du då skulle
ha tagit parti för dig, om inte jag? Har du någon, som
är närmare till det? Allt vad jag vill uträtta med
denna ottesångspredikan är bara att ge dig en liten
vänskaplig puff i sidan, så att du vaknar och ser om ditt
hus. Tro mig, där är inte allt väl ibeställt. Gå till rätta
med dig själv en gång och tänk efter, om du alltid har
varit mot mor sådan du bort. Ibland har jag ett intryck
av, att mor, den ärliga, präktiga mor, går och hetsar
upp sig med den sjukliga inbillningen, att hon på
något sätt har varit otrogen mot dig — ja, i sina tankar
förstås, bara i sina tankar. Nu långt efteråt har jag
fått klart för mig, att det måste ha varit någon sådan
där tvångsidé, som var orsaken till hennes våldsamma
sinnesrörelse, då hon såg »Stulen lycka». Men sådana
idéer komma aldrig över en lycklig människa, som
lever i ett sunt äktenskap, där det är jämvikt. Du
måste på ett eller annat sätt ha givit henne anledning
att tro, att hon inte har varit en rätt hustru för dig.
Du är litet korttänkt ibland och inte psykolog nog för
att kunna rätt behandla en så lidelsefull och impulsiv
natur som mor.
— Allt det där... började Tor, men han fick ej
fortsätta.
— Ja, tro inte, att jag vill tränga mig in i ditt
förtroende, fortfor Gunnar, det skulle illa anstå en son att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
