Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Söndagen Septuagesima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Söndagen Septuagesima.
Matt. 19: 27—30.
Se, vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi då få?" Vad
som närmast gav Petras anledning att framställa denna fråga,
var det samtal, som Jesus kort förut havt med den rike ynglingen.
Till honom hade Herren Jesus sagt, då han påstod sig hava hållit
lagen allt ifrån sin ungdom: ’ ’Ett fattas dig ännu: Gå bort och sälj
det du har och giv det åt de fattiga, och du skall få en skatt i
himmelen, och kom och följ mig." Matt 19: 21. Detta var mer än den
rike yngligen ansåg sig kunna efterkomma, varför det heter, att
han gick bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.
När nu Petrus ser denna sorgliga bortgång och därjämte hör
den käre Frälsarens klagan: "Sannerligen säger jag eder: För en
rik är det svårt att ingå i himmelriket", så tänker han genast på
den skillnad, som förefanns mellan Jesu lärjungar oeh den rike
yngligen, som gick bedrövad bort och säger till Jesus: "Se, vi hava
övergivit allt och följt dig; vi ha icke handlat såsom den rike
yngligen. Vad skola vi få därför?"
Vi se av denna Petri fråga, att han icke var fjärran för den
tanken, att han hade gjort rätt stora, uppoffringar, då han
lämnade sin båt och sina nät. Herren ger honom intet avvisande svar på
hans fråga och ingår icke heller på någon förklaring om, huru alla
människors förtjänst är utelyckt. Rom. 3. Huru underbart
umgås icke Herren med sina lärjungar! Hän begär icke, att de skola
vara mästare. Han lämnar dem tid till att lära fatta sanningen.
Sedan Petrus fortsatt i sällskapet med sin mästare ännu en tid, så
höres han icke framställa något krav på belöning, för det han hade
lämnat och försakat. Det säges om honom, att då han blev dömd
till döden för Kristi skull och skulle korsfästas, bad han sina
bödlar, att de skulla fästa honom vid korset med händerna ned och
fötterna upp. Han ansåg sig nämligen icke värdig att bliva;
korsfäst på samma sätt som hans Frälsare. Nu frågar han icke: Vad
skall jag få för belöning för det, jag gjort för dig? Nu hade han
sin enda lycka; och förnöjelse i Jesus. Han var djupt medveten
om, att det uteslutande berodde på Jesu förtjänst i liv och död, att
han icke gick förlorad.
Vi hava här tvenne viktiga lärdomar. För det första se vi,
huru Herren har fördrag med de okunniga och vilsefarande. Den
andra lärdomen är kanske svårare att fatta men är för umgänget
Jesu lärjungar emellan mycket viktig. Antag, att det vore
någon, som vid en sammankomst sade: Jag har gjort det och det. Jag
övergav den vinstgivande affären, eller jag lämnade den förträffli-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
