- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
75

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Långfredagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

Långfredagen.

Luk. 23: 35.

"Andra har lian hulpit".

Man torde kunna sammanfatta innevarande stora dags, vår
försoningsdags, betydelse i ovanstående ord: "Andra har han
hulpit". Alla fatta vi väl, att ieke den helige, hos vilken varken den
gudomliga, andliga eller världsliga domstolen kunde finna något
brottsligt, behövde för sin egen räkning korsfästas och dödas.

Men vår stamfader Adam så väl som alla hans efterkommande
hava ådragit sig den domen och kunde aldrig gottgöra för eller
utplåna sin ondska. Och allas dessas sak antog han sig. Alla
deras synder tog han på sig, för alLai dessa vart han en förbannelse
inför Gud, för alla dessa dog han — alla dessa hjälpte han.

Dessa oräkneliga folkmassor, som han då församlade, och vilkas
synder han då utplånade, kunde dock icke hava en sådan inverkan
på honom, att han kunde förgäta någon enskild av de många
olyckliga.

Det hängde bredvid hans sida en förlorad varelse, som djävulen
bevisat sin förmåga uppå att binda i otro och sänka och fastkedja
i laster och brott. Nu hade hans brottsliga liv fört honom under
den borgerliga lagens dom. Han var korsfäst och i sitt hårda,
fräcka, sinnelag står han färdig att bortgå till de eviga straffen.
Hjälparen hängde bredvid honom, men honom skvmfade han. Matt.
27: 44; Mark. 15: 32.

Detta skymfande fick dock ett underbart och nådefull! slut.
Herrens Ande lyckades väcka den arme mannen, så att han såg, att
hans dom var rättvis; och då varnade han sin medbrottsling, då
denne fortfor att häda. Jesus.

Men nu var det väl för sent för den olycklige brottslingen att
vinna sin själs frälsning? — O, vilket nådens under, att han blev
räddad! -— Tron kommer av predikan, men vem kunde predika för
honom, så att han kunde lära känna Jesus oeh den frälsning, han
nu utförde? Månne lärjungarna? — Nej, de voro förvirrade och
modlösa. Gud använde därför fienderna att predika Kristus för den
i syndanöd stadde rövaren.

Rövaren visste, att de hatade Jesus och icke sade för mycket
gott om honom. ’ ’Och de gjorde spe av honom och sade: Andra har
han hulpit". — Detta gjorde nog Guds Helige Ande till en
ljud-lig och ljuvlig klockklang i den olycklige rövarens själ, så att det ljöd
i hans inre: ’Andra har han hulpit" — "andra har han hulpit" —
tänk om han kunde och ville hjälpa även dig! Vem är han, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free