Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - Annandag Påsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
utan att, därav känna någon saknad? Du lever då likgiltig för din
dyra själs frälsning, oaktat det är det enda nödvändiga, att du icke
förlorar utan vinner din själ.
På änglarnas fråga, svarade Maria: "De hava tagit bort min
Herre, och jag vet icke, var de hava lagt honom"; v. 13. — Hon
stod vänd mot den grav, däri hon hade sett Jesus bliva nedlagd. —
Har du funnit din Frälsare, så har du ock i ditt hjärta fått
förnimma någon frid och glädje. När sedan Jesus velat lära dig att
tro på honom utan erfarenhet i hjärtat av hans ljuva närvaro, då
har du blivit förvirrad och bekymrad och trott, att han för alltid
försvunnit. Så är dock icke förhållandet. Det är blott så, att du
skall söka oeh finna honom i ordet och icke i ditt hjärtas tomma
grav. Vänd dig bort från graven och sök honom i ordet, skall du
ock få skåda, att han är dig nära. Om Maria läsa vi vidare i
texten: ’Och när hon hade sagt detta, vände hon sig om och fick se
Jesus stå där, och hon visste icke, att det var Jesus"; v. 14. — Tänk,
så nära hon hade den, som hon sörjde så djupt och så väl behövde,
och som hon nu trodde, att hon aldrig, aldrig mer skulle finna.
"Jesus sade till henne: Kvinna, varför gråter du? Vem söker
du? Hon menade, att det var örtagårdsmästaren och sade till
honom: Herre, om du har burit bort honom, så säg mig, var du har
lagt honom, så att jag må taga honom;" v. 15. — Det var nog
örtagårdsmästaren, fastän i mycket högre och lyckligare mening än
hon anade. Det var den store Örtagårdsmästaren, själva Frälsaren,
som nu var så nära för att vattna och vederkvicka sin eljes snart
vissnade planta.
Om man än nödgas säga, att det icke ligger någon klar
eftertanke i Marias ord, så måste man dock säga, att det ligger hjärta
och känsla däri. Icke skulle hon orka att bära en död
människokropp? Och hur kunde hon vänta, att en obekant skulle veta, vem
hon frågade efter, då hon icke sade hans namn? Hon säger ju
endast "honom". Om du har burit bort "honom", så säg mig, var
du har lagt "honom", så att jag må taga "honom". För Marias
hjärta fanns dock i himmel ock på jord icke mer än en, och det var
hennes vän, som nu var borta. Oeh den tillfrågade kände hennes
hjärta, han missförstod henne icke. "Jesus sade till henne: Maria!"
Maria var hennes namn, som hon ofta hört uttalas. Men
ald-drig hade hon hört det uttalas med en sådan ömhet oeh ett sådant
kärlekens tonfall, som då Jesus före sin död tilltalade henne. Och
nu hörde hon den gamla, ljuva stämman. Hon synes åter hava vänt
sig mot graven; men det blev nu åter igen en hastig omvändelse,
såsom det står: "Tion vände sig om och sade till honom: Babuni! det
är mästare", v. 16.
O, hon har ju sin mästare och Frälsare, den såsom hopplöst
försvunne vännen mitt framför sig. Det blev glädje och jubel. Aldrig
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
