- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
88

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 2 Söndagen efter Påsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

Jesus förnyade sin fråga, men uteslöt då orden: "mer än
dessa". Nu var denna Petri gamla, falska försäkran icke blott förlåten
utan även glömd. — "Han träter icke till evig tid och vredgas icke
evinnerligen." Ps. 103: 9. Petrus upprepar ock sitt förra svar,
varpå Jesus på nytt anförtror åt honom sin dyrt köpta hjord och
säger : ’ ’Vårda mina får !’’

Jesus säger icke: Vårda dina får, föd dina lamm! Nej, han
säger mina. Vi äro allesammans hans skapade och med hans
lydnad, lidande och död så dyrt köpta får och lamm. Det är ju icke
underligt, att han, när han ser oss insnärjda i syndens, onda
sällskapers och djävulens garn, vill hava ut oss därifrån och därför
inrättat ett predikoämbete, genom vilket han kallar oss hem till sig.
I detta ämbete insatte han nu Petrus såsom apostel. — Sitter du
ännu insnärjd i djävulens hemska snaror, så lyssna till din gode
herdes röst, att du må bliva ett lyckligt får eller lamm i hans hjord!

Jesus upprepar sin fråga för tredje gången. Men då
använder även Jesus det svagare ordet på kärlek och frågar: "Har du
mig kär?" Nu lät det, som om Jesus icke satte förtroende till
denna Petri försäkran, och Petrus är nu icke längre självstark, utan
han är försagd och misstänker sig själv. Men att Jesus var honom
kär, det hade han så tydliga erfarenheter av i den sorg, som
härskade hos Petrus, då Jesus var borta, och den glädje, som
fyllde honom, då han fick honom åter, så det kunde han icke förneka.
Det ville icke heller Jesus, att han skulle göra, han ville endast, att
han icke skulle säga det med självtillit utan under fruktan och i
ödmjukhet inför Herren. Och nu gjorde han även det. "Petrus
vart bedrövad däröver, att lian för tredje gången sade till honom:
har du mig kär? Och lian sade till honom: "Herre, du vet allting"

— han vädjade nu till Jesu allvetenhet, och det är just rätta vägen

— "du vet, att jag har dig kär". Ja, det förnekade icke heller
Jesus, utan för tredje gången bedyrade han, att han ville hava honom
till sin underherde och apostel och sade därför till honom: "Föd
min får."

Nu ställer Jesus samma fråga till dig, antingen du är ung eller
gammal: Älskar du mig ? Det är icke likgiltigt, hur du står till
Jesus. Är han din vän, då är du salig; men älskar du icke Jesus, då
går det evigt illa. När nu Jesus frågar efter vår kärlek och således
vill, att vi skola sluta oss till honom, och lian är den, som älskat oss,
så att han gått i döden för oss, och älskar oss ännu, så att han går
efter oss och söker oss på våra villovägar, varför skola vi då hata
honom? Det borde vara tydligt för oss, att vi icke kunna komma
till hans himmel eller ens vara lyckliga där, om vi komme dit, då
ieke Jesus blivit en kär vän för oss. Skjut därför icke undan hans
fråga: Älskar du mig ? Och giv dig ingen ro, förrän du så lärt
känna hans ända in i döden bevisade kärlek till dig, att även du måste
utropa : Herre, du vet, att jag har dig kär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free