Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 17 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
27 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.
Mark. 2: 18—3: 5.
I dagens text försvarar Jesus dels lärjungarna och dels sig själv
mot fariséernas angrepp. Texten börjar så: "Och Johannes
lärjungar och fariséerna höllo fasta. Och de kommo och sade till
honom: Varför fasta Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar,
men dina fasta icke?"
Så väl den judiska kyrkan som dess sista profet Johannes
dö-paren hade till uppgift att skaffa åt Herren ett berett folk, ett i sin
kännedom skuldbelastat och nödställt folk, som behövde Frälsaren.
Johannes predikade därför bättring och döpte i vatten till
bättring. De, som böjde sig för Johannes predikan, iakttogo ett i
yttre avseende strängt leverne, i vilket då även ingick fastandet. Men
hos åtskilliga av dem uppstod då den falska meningen, att de
därigenom vunno en viss värdighet inför Gud. De stannade således med
sitt hopp till sitt stränga leverne och vände sig icke såsom dömda
och på sig själva hopplösa syndare till nådastolen, Jesus Kristus,
som nu vandrade bland dem.
Hur strängt och ärbart en människa än lever och hur
tacknämligt det än är, så vinner dock icke Gud sin avsikt med
människan därigenom; ty hans avsikt är att få människan ren, rättfärdig
och salig. Men den avsikten vinnes endast därigenom att
människan kommer i förening med Jesus Kristus.
De människor, som vid detta tillfälle voro genom tron förenade
med Kristus, voro medlemmar i den kristna kyrkan, de voro såsom
brud förenade med brudgummen och hade kommit ur det gamla,
ur den förberedande kyrkan och hunnit det målet att de voro nya
skapelser i Kristus.
Jesus försvarar sina lärjungars frihet och glädje med trenne
för judarna kända liknelser, nämligen om bröllopssvennerna i
brudgummens närhet och lagandet av gamla kläder med okrympt tyg och
fyllandet av gamla uttänjda läglar med nytt jäsande vin. Alla
sådana försök misslyckas. "Icke kunna väl bröllopssvennerna fasta,
så länge brudgummen är med dem"? säger Jesus. Och syr man
en ovalkad lapp av vadmal på ett gammalt plagg, så krymper
vadmalslappen ovillkox*ligen och river så sönder det gamla tyget,
varigenom hålet blir större. Och slår man nytt vin i gamla läderpåsar,
så spränges dessa sönder.
Att söka- tvinga Jesu fria, glada och lyckliga lärjungar in i en
anlagd sorgbundenhet och fasta, det vore olämpligare, än att
bröllopssvennerna. skulle få svälta även på bröllopsdagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
