Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 23 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
23 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.
Mark. 12: 41—44.
Då Israeliterna räknades (mönstrades, 4 Mos. 1: 2, 3), skulle alla
som voro tjugo år oeli däröver, giva en skattepenning å ungefär
1 krona och 55 öre till templets och gudstjänstens underhåll. 2 Mos.
30: 11—16. Matt. 17: 24—27. Men utom denna lagstadgade skatt
var ock berett tillfälle till frivilliga gåvor genom att anordna kistor,
i vilka dessa, offer nedlades och fördenskull kallades "offerkistor".
Den, som har kommit till tro på Jesus och fritt och oförskyllt
åtnjuter syndernas förlåtelse, liv och salighet, har ock behov av att
deltaga i arbetet för Guds rike. Det synes, som om det icke skulle
vara samma välsignelse med verksamheten, utan det skulle vara
något oegentligt, om i en vänkrets några rika ensamt bestrida de
nödvändiga utgifterna för missionsverksamheten, så att de fattiga känna
sig obehövliga. Denna oegentlighet har Herren för sin del
undanröjt, i det att han lämnar rum för de fattiga att vara med både vid
nådastolen och i verksamheten för hans rike.
Det är en tung lott att vara fattig. — Dock hava även de rika
många bekymmer. — Men Herren bär en särskild omsorg om de
fattiga. Aposteln Jakob säger: "Hören, mina älskade bröder! Har
icke Gud utvalt de fattiga i denna världen till att vara rika i tro
och arvingar till det rike, vilket han har lovat dem, som älska
honom." Jak. 2: 5.
"Och Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg på, huru
folket lade penningarna, i offerkistan.’’ Ännu i dag ser han ned till
både rika och fattiga och aktar på, hur var och en förvaltar det enda
eller de flera punden, var och en har fått. Han skärskådar då icke
blott penningarna utan förnämligast sinnesförfattningen.
"Och många rika lade mycket in." Detta klandrade icke Jesus,
utan han såg med behag även på deras rika gåvor. "Och en
fattig änka kom och lade in två skärvar eller ett öre."
För det mänskliga förnuftet eller det köttsliga, sinnet synes
denna gärning alldeles betydelselös. Då vi tänka på underhållet till
det kostsamma templet och den storartade gudstjänsten, där så
många människor dagligen tjänstgjorde och till vilket lagstadgade skatter
inflöto, och så "många lade mycket in", då tyckes ju ett öre vara
betydelselöst. Men så var det icke.
Vid verksamheten för Guds rike behövs penningar; men det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
