Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 25 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
saväckande krig som det, vilket utbröt 1914. Och aldrig har
världen skådat en så vitt omfattande hungersnöd som den, vilken följt
i och med det hemska världskriget. Nog vittnar det om att vi nu
snart kunna höra anskriet: "Se, brudgummen! Gån ut att möta
honom." Matt 25: 6.
Det är betecknande, att Jesus icke blott säger, a,tt rike skall
resa sig upp mot rike, utan ban säger även, att folk skola resa sig upp
mot folk". Aldrig hava så många riken på en gång varit ,i strid med
varandra som de sista åren. Men icke heller hava de olika
folkklasserna varit i en så förbittrad strid mot varandra som under den sista
tiden. De, som behöva varandra och borde hjälpa varandra, föra nu
en strid, som torde sluta med allas undergång. Ett är dock säkert,
att det bebådar Herrens Jesu snara återkomst. Domaren står för
dörren, och den yttersta dagen är nära. — O, att vi icke måtte sova
bort dessa viktiga dagar, utan vara redo, då han kommer!
"Men allt detta är begynnelsen till födslosmärtan." Sedan
talar Jesus om att svåra förföljelser skola övergå hans församling.
Det har gått så gruvliga förföljelser över Jesu hjord, att denna
Jesu profetia nog vore uppfylld, även om han komme i dag. Men
om han dröjer ännu några1 år, innan han kommer, så hava vi ock
att ännu vänta förföljelser över hans församling. Icke hava vi att
vänta några lugna dagar på jorden. Men det hava vi att vänta,
att "den som håller ut intill änden, han skall varda frälst".
Jesus sviker icke; han håller ut. Och den, som icke tjuses av
materialismens allt andligt livs förkvävande ande och icke försoffas
av tidens för känslan så långvariga och förkvävande nöd utan låter
Guds Helige Ande tukta sig för varje dag för otro, missnöje,
kallsin-ninghet, världskärlek, oandlighet och allt annat inneboende elände
samt låter hugsvala sig för allt, och mot allt med Frälsarens lydnad,
blod och död, han skall varda frälst.
En sådan lycka borde vi icke underskatta, "Är slutet gott, är
allting gott", säger ett ordspråk. Är bruden på resa till en älskad
brudgum och ett fridfullt hem, oroas hon icke så särdeles mycket
för besvärligheter under resan, blott hon vet, att de icke hindra
henne att komma till sin vän.
Och har en arm, fattig, förlorad son fått sinne för sina ömma
och rika föräldrar och fått visshet om att han är välkommen hem,
och att de ivrigt vänta oeh längta efter honom, så fäster han icke
mycket avseende vid resans mödor, under det han reser i det ljuva
medvetandet: jag har ett gott hem, och snart är jag där.
Vi borde icke så förnöja vårai hjärtan av tidens falska blomster,
att vi slappna och lämna ordets bruk och det förtroliga umgänget
med Gud. Och vi borde icke så ängslas över verkliga eller av vår
fantasi målade lidanden och skräcksyner, att vi kasta bort vår
frimodighet, som har denna stora lön: hain skall varda frälst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
