Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första årgången - 27 Söndagen efter Trefaldighetssöndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Man är så oncl, att till och med det goda budordet har en dålig
inverkan på oss. Paulus säger om sig: "Synden tog anledning
och verkade genom budordet i mig all begärelse." Rom. 7: 8.
Om man sover den andliga dödens tunga sömn och icke alls
tänker på Gud och evigheten och sin arma själs frälsning, så är
man dock en syndare, som ligger under lagens stränga men rättvisa
dom. Och om man väckes över sin olycka och gråter, beder och av
alla krafter arbetar på att övervinna synden, så lyckas man aldrig,
därmed; synden får i stället större makt genom människans
ansträngningar. Men vad man än gör, och hur man än anstränger
sig, så är man syndare och syndig. Här är det strängt, och ingen
människa kan arbeta sig genom denna mur.
Men då ingen människa kunde arbeta fram någon öppning i
denna mur, så kunde dock den eviga förbarmaren komma ned till
oss. Och han har åstadkommit en öppning för alla människor, så
att han i dagens text talar om en port, som han vill hava oss
igenom. Han kunde göra sig ansvarig för oss därigenom att han
antog mänsklig mandom och gjordes till synd för oss. Men då han så
bar våra synder, då stängdes hemmets port även för honom. I
Getsemane klappade han på hemmets port, men den öppnades icke,
förrän "han vunnit en evig förlossning". Ebr. 9: 12. På Golgata
kunde han från klockan tolv till tre icke ens klappa på hemmets
port, han var då övergiven av Gud.
Inför denna gottgörelse, detta försoningslidande, höll dock icke
våra synder stånd, de blevo utplånade genom hans blod och
försvunna i hans död. När han hade utropat: "Det är fullkomnat, så
böjde han själv ned huvudet och gav upp andan. Och då rämnade
den förlåt, som i templet skilt även prästernas rum från Guds
boning.
Förut fick ingen människa gå in till Gud, som tronade över
nådastolen i det allra heligaste, mer än översteprästen som fick —
omsluten av ett rökmoln — gå in till Gud en dag om året med det
givna löftet, det utgjutna, blodet såsom lösepenning. Vid Jesu död
rämnade denna förlåt; keruberna liksom flögo undan; och Guds
boning och människornas boning förenades genom offret som
fram-bars på Golgata.
Här i Jesu offer och blod är synden utplånad och således
porten till fadershemmet öppnad och väg beredd från dödens värld
för förbannelsens barn ända hem till fadershuset och himlatronen.
"Ja, nu är det öppet
för vilken som helst
att in i det helgaste gå,
ty blodet har runnit,
och världen är frälst.
O syndare, akta därpå."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
