Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Söndagen efter jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Söndagen efter jul.*)
Luk. 2: 33—40.
Dagens evangelium berättar några drag från det tillfälle, då
Herren Jesus vid fyrtio dagars ålder bars fram inför Herren i
Jerusalems tempel och med fem siklar silver löstes från
förbindelsen att tjänstgöra i templet, vilket eljest hade tillkommit honom
såsom förstföding.
Där i templet möter honom lyckliga själar, som voro beseglade
med Guds Helige Ande, och som därigenom kände igen Frälsaren
i det lilla barnet och prisade honom och vittnade om honom inför
de närvarande. Det var nämligen den ålderstigna Hanna samt
Simeon, som länge väntat på att få se Herrens smorde, och som
Anden denna dag påskyndat att gå in i templet. Simeon tog honom
nu i famn och lovade Gud och sade: "Herre, nu låter du din
tjänare fara i frid, efter ditt ord, ty mina ögon hava sett din
frälsning, vilken du har berett inför alla folk, ett ljus till hedningarnas
upplysning och ditt folk Israel till pris."
"Och Josef och hans moder förundrade sig över det, som sades
om honom". — Även de fingo vandra i tron. Det var nog icke
lättare för dem än för oss att skåda och tillbedja Marias son såsom
Frälsare och Gud. Det står dock särskilt uttalat om Maria, att när
hon fick något vittnesbörd om att Jesus var Guds enfödde Son, så
gömde hon det vittnesbördet och "begrundade det i sitt hjärta".
Luk. 2: 19, 51.
’ ’Och Simeon välsginade dem och sade till Maria, hans moder:
"Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och
till ett tecken, som varder motsagt. Ja, ett svärd skall ock’ gå
genom din egen själ, på det att många hjärtans tankar må
uppenbaras’
Simeon hade nu genom Anden en mer än vanligt klar blick.
Ilan såg, att Jesus skulle vara icke allenast en hörnsten, en
grundsten, dit fallna och nedslagna syndare skulle bliva upphulpna och
finna vila och ro, utan ock en stötesten, en förargelseklippa, mot
vilken alla, som stodo på egna fötter, tröstande sig med sin egen
fromhet, skulle stöta sig och falla. Han såg detta Guds
frälsningstecken, Jona, profetens tecken, korsets tecken, vilket skulle bliva
motsagt under alla tider. Jesus skulle framträda på ett sådant sätt,
att hans egen moders själ skulle genomborras därav, och fariséerna
skulle förargas över honom.
*) Denna predikan är skriven över gamla evangeliitexten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
