Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 2 Söndagen i Fastan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
sådan artighet, Men kanske något av förklaringens glans ännu
vilade över honom, därtill voro de nog häpna för sitt handlingssätt mot
hans lärjungar. De fingo ock en kraftig tillrättavisning. "Och
han frågade de skriftlärda: Varom tvisten I med dem?"
På denna fråga vågade icke de skriftlärda att svara. Men där
var en stackars arm fader, som såg djävulens hemska
förstörelseverk i sin son. Denne kunde icke och behövde ,icke heller tiga
inför nödhjälparen och Frälsaren.
"Och en ur folkhopen svarade och sade: Mästare, jag har fört
till dig min son, som har en stum ande". — Genom satans inverkan
var sonen både döv och stum. "Och så ofta han griper honom,
rycker han honom, och han tuggar fradga och gnisslar med tänderna
och förtvinar; och jag sade till dina lärjungar, att de skulle utdriva
honom, och de förmådde icke. Då svarade han dem och sade: O, du
otrogna släkte! Huru länge skall jag då vara hos eder? Huru
länge skall jag då fördraga eder? Fören honom till mig."
Detta Frälsarens smärterop framprässades både av folkets och
särskilt de skriftlärdes tvivel på, att Jesus var Messias, och
lärjungarnas bristande ödmjukhet, som gjorde dem missnöjda med, att de
icke fingo följa med upp på berget, och som även hindrade dem att
verka Guds verk.
’ ’Och de förde honom till honom; och då han fick se honom,
strax slet anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig
och tuggade fradga. Och han frågade hans fader: Huru länge är
det, som det har varit så med honom?" — Denna fråga gav
Jesus för att komma i samtal med och meddela tron åt fadern. Jesus
visste mycket väl, huru länge det onda hade varit. — ’ ’Då sade han:
Från barndomen; och han har ofta kastat honom både i eld och
vatten för att förgöra honom; men om du kan göra något, så
varkun-na dig över oss och hjälp oss."
Den arme, nödställde fadern var ingen troshjälte. Men nöden
drev honom till den rätte hjälparen, vilken han anropade om
var-kunsam hjälp. Visserligen kom han med ett tvekande "om" — "om
du kan göra något". Det är icke trosspråk, som säger till den
allsmäktige hjälparen: "Om du kan göra något." Denne man var
dock ursäktad framför oss, emedan vi veta mera om Jesus person och
makt än han. Men likväl stå vi ofta i vår nöd med samma
ångestrop och säga till vår Gud: "Om du kan göra något, så varkunna dig
över oss och hjälp oss". Icke är det att hedra Herren med detta
tvivlande "om". Men det är ju gott, att Jesus både kunde och
ville hjälpa den stackars tvivlaren, som, då han fick höra, att det
icke fattades förmåga hos Jesus, utan det berodde på om den
nödställde trodde, icke ville gå miste om hjälpen, fastän han hade otro,
och därför anropade Jesus om hjälp även för sin otro.
"Då sade Jesus till honom: "Om du kan" — allt kan ske för
den, som tror. Då ropade piltens fader : ’ ’Jag tror; hjälp min otro !"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
