Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 6 Söndagen efter Påsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Jesu namn för oss öppnade famn. Där är man trygg, såsom Jesus
vidare säger i vår text.
"Säljas icke fem sparvar för två skärvar" (omkring ett öre)?
"Och icke en av dem är förgäten inför Gud. Men på eder äro till
och med alla huvudhåren räknade. Rädens därför icke; I ären
mer värda än många sparvar".
Han, som icke ansett offret av sitt eget liv vara för stort för
oss, sätter nog ett oändligt högre värde på oss än på en liten sparv.
Må vi, när vi se de små sparvarna, också lyssna till det vittnesbörd,
de bringa oss om vår Gud: Icke förgäten, icke förgäten! Må vi
alltid lyssna därtill men särskilt i nöden, då vi tycka och mena, att
vi äro platt förgätna av Gud.
’ ’Men jag säger eder: Var och en, som bekänner mig inför
människorna, honom skall ock Människosonen bekänna inför Guds
änglar. Men den som förnekar mig inför Människosonen, han skall
ock varda förnekad inför Guds änglar". — Under de stora
förföljelserna avföllo många från tron och förnekade Jesu namn,
varigenom de undgingo martyrdöden men fingo sedan en ännu
hemskare död, då de dogo utan Frälsare och utan hopp. Många millioner
höllo dock ut i tron och bekännelsen och fingo lida martyrdöden,
men ■— vi prisa dem saliga.
Vi leva icke nu under sådana förhållanden, men världens
fiendskap mot Kristus är densamma, världskärleken i den mänskliga
naturen är densamma, och likgiltigheten för Herrens ära och själars
räddning och fegheten vid bekännelsen äro större nu än under de
stora förföljelserna; och resultatet blir detsamma. Har icke Jesus
det värde för våra hjärtan, att vi vilja bekänna honom, så kommer
han ock en gång att förneka oss såsom sina vänner. — O, Herre,
förbarma dig över oss, att det icke må gå oss så en gång!
Inför denna härliga plikt — bekänna Jesu namn — bliva alla
Jesu vänner hårt straffade i sina. samveten. Men så länge
syndanöden driver dem till nådastolen, hava de dock sinne för att bekänna
Jesus, hur skröpligt det än går i utövningen, och så länge höra de
ock till den grupp, som han erkänner för sina vänner.
"Och var och en, som säger något mot Människosonen, honom
skall det varda förlåtet, men den, som hädar den helige Ande, honom
skall det icke varda förlåtet", v. 10. Under Jesu vandring på
jorden utförde han icke blott sitt försoningsverk utan även Andens
väckande och pånyttfödande verk. Sedan han farit till himmelen, kom
en annan nådesperiod, då Anden pånyttfödde syndare och
meddelade dem syndernas förlåtelse. Alltså kunde den, som sade mot
Människosonen under hans verksamhetsperiod i synlig måtto, sedan
bliva omvänd genom Anden och få förlåtelse. Men nu kommer aldrig
mer någon vidare nådesperiod, än den vi hava. Den, som därför
hädar — fortsätter därmed i nådatiden — den helige Ande, kan
därför aldrig få förlåtelse. Men den, som vill hava förlåtelse, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
