- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
326

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 2 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•326

"Och när hans lärjungar Jakob och Johannes sågo det, sade de:
Herre, vill du, att vi skola säga, att eld må komma ned från
himmelen och förtära dem, såsom ock Elias gjorde?"

Detta var ju en gruvlig försyndelse, som vittnade om en
häftigt uppblossande vrede och ett hemskt hämndbegär. Denna synd,
var visst icke ringare än samariternas; men de togo emot Jesu
bestraffningar och frälsningsord och voro därför saliga, då
samariterna däremot stängde för allt och därmed utestängde sig själva från
saligheten.

Lärjungarna anföra — såsom stöd för sin lust att hämnas —
Elias handling. Den åberopade händelsen var dock icke ett verk av
Elias, fastän Gud utförde sin domshandling genom honom. Herren
själv sände Elias att möta Ahasias sändebud, som var på väg att
fråga en avgud. Och det var Herren, som ingav Elias att uttala
domen över den halsstarrige konungens trotsande här. 2 Kon. 1.
Sådana, fruktansvärda domar har Herren utfört både före och efter
sitt människoblivande. Se t. ex. på Ananias och Saffira (Apg. 5:
1—11), Herodes, som blev levande uppfrätt av maskar (Apg. 12:
20—23), samt Jerusalems förstöring och judarnas förskingring.

Men Jesu ärende till jorden var icke att fördärva ens
motståndarna -— det blev gömt till en annan tid ■— utan för att frälsa
även dem. Och med sin egen Ande utrustade han apostlarna; och
han vi lie ock, att de skulle besjälas av denna Ande i alla sina
handlingar.

"Men han vände sig om och tillrättavisade dem och sade: "I
veten icke" — de hade åadagalagt detta med sitt hämndbegär —
"vilken andes barn i ären. Ty Människosonen har icke kommit för
att fördärva själar utan för att frälsa dem".

Dem lärjungarna ville hämnas på ville Jesus frälsa. Detta
förkrossade lärjungarna och ställde deras handling i det rätta ljuset, så
att de återigen blevo dömda i samvetet och fingo förnyat behov av den
oförskylda frälsningen, som Jesus med dessa ord uttalat. I detta
fria och trygga, näste: ’ ’Människosonen har icke kommit för att
fördärva själar utan för att frälsa dem", fingo de sitta tillsammans
med samariterna och varken på högra eller vänstra sidan om dem
utan med samma, rätt och av samma nåd som de. De intaga nu
med sinnet åter sin plats där och åtnjuta frälsning, vilket
samariterna icke gjorde. — Hur gör du?

"Och de gingo till en by. Och det begav sig, att medan de
gingo på vägen, sade någon till honom: Jag vill följa dig, varthelst
du går, Herre". Denne sökare av sinnlig hänförelse trodde sig
kunna finna, vad han sökte i den mäktige profetens närhet.
Jesus svalade av denna hans hänförelse, i det han började tala om
obe-nagliga och illaluktande djur samt om sin stora ringhet och
fattigdom. Han sade till honom: "Rävarna hava kulor, och himmelens
fåglar hava nästen, men Människosonen har icke någon plats, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free