- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
384

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - 21 Söndagen efter Trefaldighetssöndag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

384

26 Söndagen efter Trefaldighetssöndag.

Matt. 9: 27—31.

De två blinda, som vår text talar om, följde Jesus och ropade: "O,

Davids son, förbarma dig över oss!" V. 27. Det är glädjande,
att vi icke hava något exempel på, att någon nödställd förgäves
ropat till Jesus om hjälp. I v. 28—30 heter det: "Och när han kom
in i huset, gingo de blinda fram till honom, och han sade till dem:
Tron I, att jag kan göra detta ? De sade till honom: Ja, Herre. Då
rörde han vid deras ögon och sade: Ske eder efter eder tro! Och
deras ögon öppnades".

Deras rop: ’ ’O Davids son, förbarma dig över oss!" var
alltså en bön i tron. Nöd och tro på den, som man hänvänder sig till,
äro tvenne betingelser för bönen. "Men han bedje i tro, icke
tvivlande, ty den, som tvivlar, är såsom havets våg, som av vädret
dri-es och kastas." Jak. 1: 6.

Det huvudsakligaste i vår text hava vi i v. 30, 31. "Och deras
ögon öppnades, och Jesus tillsade dem strängeligen: Sen till, att
ingen får veta det." Det kan ju förvåna oss, att de fingo denna
tillsägelse — särskilt som vi på flera ställen hava exempel på, att
Jesus bjöd dem, som han hade hulpit i nöden, att de skulle omtala
den barmhärtighet, som Gud hade gjort med dem.

I Luk. 8 läsa vi om en man, från vilken Jesus hade utdrivit
onda andar. Han bad att få följa Jesus, men Jesus sade till honom:
"Vänd tillbaka hem och förtälj, huru stora ting, Gud har gjort
med dig!"

Orsaken varför Jesus vid detta och flera liknande tillfällen
förbjöd de hulpna att omtala det, som hade vederfarits dem, kunna vi
förstå av Mark. 1: 45. "Men då han hade gått ut, begynte han att
mycket förkunna och utsprida saken, så att han (Jesus) icke mer
kunde uppenbarligen gå in i någon stad utan liöll sig utanför i öde
trakter". Folket som väntade en Messias, som även skulle sitta på
Davids tron och regera med världslig makt, ville, såsom vi se av ett
annat bibelställe, med väld göra honom till konung. Det var därför
rent av fara för uppror, och genom att på detta sätt hylla honom,
stördes han i det, som utgjorde huvudändamålet med hans ankomst
i världen.

Vi veta, att trots hans försiktighet sökte hans fiender ändå att
påbörda honom, att han ställde till upplopp ibland folket. Det fick
icke i Jesu handlingar finnas ens det minsta sken av sådant. Ocli
detta var den förnämsta orsaken till, att han förbjöd de blinda att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isakpost/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free