Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fridolf - Mig törstar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klappade mot mitt och ville
Klappa så för mig allena;
O, då kände jag, hur kärlek
Är det enda, som åt anden
Lofvar mättnad i dess hunger;
Då förnam jag, huru kärlek
Är ett barn af evigheten,
Som af ingen magt betvingas,
Starkare än allt, än döden!
Var jag lycklig då? — Jag ägde
Ju ett öga, i hvars spegel
Jag mitt eget väsen skönjde;
Och jag ägde ju ett bjerta,
Som på egna hjertats frågor
Gaf mig svaret; ja, jag ägde
Ju en själ, som med min egen
Blef för evigt sammangjuten. — — —
Dock, hur var det? — Gick ej svärdet
Än en gång igenom själen?
Och det band, som nämndes evigt,
Slets det icke då, när hjertat
Blödde dessa heta droppar,
Då, när ögat inga tårar
Ägde mer att svalka dessa?
Var det dödens lia, eller
Var det kanske någon annans,
Som gaf djupa banesåret
Åt min kärlek, åt min enda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
