Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Rimmaretröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då mikrokosmos i mig sjelf jag har!
Jag njuter visst, och det af allt mitt sinne;
Men njutningen — märk väl! — består i minne.
Och blef just ej på Pindens topp jag buren,
Nog bröt jag ofta blommor vid dess fot.
Den sångmön, som jag dyrkar, är naturen:
Af hennes hand jag tog mitt strängspel mot.
Till konstnär blef jag väl ej “klippt och skuren
Men aldrig skrämde mig kritikens hot:
Den enda kritiker, jag riktigt fruktat,
Sjelfkänslan är, som mina brister tuktat
Jag följer ingen skola, vill blott mänga
Min ton i choren till det godas pris.
Bland lyrici jag kunnat visst mig tränga;
Ty dem och mig det gått på samma vis:
Jag sett min kärleks helgedom sig stänga
Och hjertats Geiser stelna ned till is.
Men resignerad tog jag med detsamma
Det sköna för den sköna till min flamma.
Hur bittert, stackars diktare, I klagen,
Till ingen klagan höjas skall min röst.
Jag har ock fått min börda. Klen år magen,
Och lungan pressas i ett sjunket bröst;
Min vagga blef ej vaktad af behagen:
Ett ogräs liknar jag i vissen höst;
Har dock en tröst, som aldrig jag förskjuter:
Jag vet, det der är rimmarattributer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
