Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - —i— - Hertig Magnus och hafsfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men månens ljus uti silfverprakt
På böljorna gungar och nyckfullt leker.
Så underligt då
Hans hjerta månd’ slå,
Och hemskt framför sig han stirrar.
Se, skummet delas! Ur djupet står
En skön gestalt bland glittrande vågor;
Med silfverkam hon ordnar sitt hår:
Det droppar derur som hvita lågor.
Hon ler mot hans blick
I tjusande skick
Och börjar att ljufligt q vada:
*Hur ensam du är, min hertig ung,
Hur dystert och kallt ditt öga lyser!
För visso göres dig sorgen tung;
Ditt hjerta af saknad till döds sig fryser.
Ty kärlekens fröjd
Blir smärtans höjd,
När såta vänner må skiljas.
Se, hoppets lyseld ej lockar dig mer:
För evigt du Anna, den hulda, saknar.
Ett ljus i din skymning ej mer sig ter;
Ty aldrig en graflagd lycka vaknar.
Allt tomt ju är
Och ödsligt här,
När hjerte vänner må skiljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
