Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniel - Poëtiska utgjutelser öfver en trädpall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och några pepparkakor ock;
Se’n hölls kalas för käglor alla,
Fast deras matlust ej var stor;
Och väl var det, ty jag lät falla
Hvarenda bit i egna klor.
Då var du med, du hedersgubbe,
Var än mitt bord och än min stol. —
Romantiskt, som när på en stubbe
I lummig skog vid Junisol
Man dukar opp båd’ stek och gaffel;
Högtidligt som i Stockholms stad,
När man får mat vid kungens taffel,
Satt jag, fast mycket mera glad.
Men allt tar slut; så äfven maten;
Och nu, må tro, blef annat af:
I hast jag röjde undan faten
Och mig till högre värf begaf.
Först dig, min gamle vän, jag stjelpte
Och bjöd med högt kommandorop
Min käglehär till marsch; se’n hjelpte
Jag ner i dig den hela hop. —
Visst var det fint med vind och väder,
Men vackert var det — det var bäst.
Besinna blott: en snöhvit fjäder
I hvarje träkarls topp var fäst,
Och från din köl, fast platt och simpel,
En reslig knölpåk höjde sig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
