Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mtd. - Nya visor på gammal ton: - 2. Lisas afslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kom till herme Pelle, ungsvennen med sin
sorg;
Han kom med blyga steg och rådda blickar.
Ocb hor dn, sota Lisa, bvad jag mand’ saga dig,
Sa’ nnga Pelle, ville morsk sig visa;
Nn har allt snon förrunnit, och skogen löfvat
sig;
Så gif mig nu ditt ja, du lilla Lisa!
Ja, Niklas eller Pelle, allt eller ingenting,
Stolts Lisa log, endera tar jag falle:
Och Niklas han ger gullring, och du ger
ingen ring;
Det tål att tänka på, forstår du, Pelle!
Ocb bör du, grymma Lisa, allståds val smalte
snon,
Sa’ fattig-Pelle, utom i ditt sinne.
Men på ditt knä du bafver så mången
blomma skön;
Så gif mig, förrn jag går, en qvist till minne.
Ocb nog bar skogen löfvats, och nog bar snon
väl smält,
Stolts Lisa sade, lekande med sorgen;
Ocb blommor växa många allt uppå berg och
fält;
Men dessa skall jag ba att smycka korgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
