Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömt att lägga bort; en upptäckt, som kom hans
små grå ögon att tindra med ny glans.
— Jaså, här har spelats. Mjukaste tjenare!
Hvem var den lycklige?
Lektorns och assessorns blickar möttes, men
de tego båda; ty assessorn förbjöds af sin
blygsamhet att omtala sin seger, lektorn af
cour-toisie att beröfva honom detta nöje. Slutligen
sade dock lektorn: “Naturligtvis assessorn*,
hvarvid denne rodnade som en ung flicka och
myste af förnöjelse.
— Fägnar mig, genmälte skarpt aktuarien,
fägnar mig utomordentligt. Ge den narrn på
huden, assessor; det gör honom godt, han, som
inga svagheter har; nej, alldeles inga. Han
är ingen egoist han, nej visst icke!
Och aktuarien, som fann sin satir
utomordentligt dräpande, drog ut sin långa mun ett par,
tre gånger längre, än den i sjelfva verket var.
— Hehef kära bror, lektorn spelar rätt bra,
ganska bra; blick fattas inte, bara öfning. —
Nå, det förstås, nu är då också jag en sådan
klåpare.
— Utan tvifvel, ja; inte går assessorn med
håfven nu inte, tycker någon det! — Hör på,
assessor, hvem kan det vara, som sitter hos
La Croix’ halfva qvällarne, måntro? ‘ Om jag
nu säger bror, att det är han, och att han är
den styfvaste bland allihop der, hvad har han
att svara då, hä?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
