Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. — Hören nu på, om I han lust; hvarom
icke — så låten bli!
— Jag var rik mans fattiga barn. Det vill
säga: min far hade en fet tjenst, och min mor
en god hemgift; men ingendera hade fort
välsignelsen med sig i boet, och jag var den, som
fick vidkännas bristen. Han var kärf,
egennyttig och hård; hon sorglös, njutningslysten och
svag.
Här afbröt lektorn med den anmärkning, att
aktuarien gåfve hugg på sin egen sak, när han
på detta sätt visade, huruledes egoismen straffar
sig sjelf. Sedan ordet väl var sagdt, blef lektorn
sjelf liksom litet häpen öfver sin djerfhet, och
assessorn satt som på nålar och såg ut, som om
han väntade ett oväder. — Men aktuarien, som
måtte genomvärmts af något minne från sina
bättre tider; aktuarien, hvars långa fysiognomi, der
eljest ett missnöje låg på lur i hvarje skrynkla,
nu var utjemnad och nästan strålande;
aktuarien, som i denna stund var för lektorn
oigen-kännelig och för assessorn oförklarlig; kort
sagdt, aktuarien vinkade blott med handen
tystnad och återtog med vemodig, men vänlig
stämma:
— Han stötte mig ifrån sig med sin
slutenhet, sin köld; hon hade alltför mycket att syssla
med sina nöjen för att kunna egna en tanke
åt sitt lilla oskyldiga, lidande barn. Ty bittert
led jag verkligen: jag var just en sådan blödig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
