Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar oaktadt, gemenligen skoflad långt fore
midsommar, således då knopparne nätt upp
hunnit sluta sig till kart; den andra deremot
sparades af min mor till syltning och uppväckte
hos oss de mest melankoliska känslor, då
åsynen af dess röda bär påminte oss om vår
otidiga omåttlighet och sanningen af ordspråket:
“den som spar, har“; — en sanning, åter glömd
vid tiden för dess tillämpning följande år. Der,
i bersåen, samlades om söndagsqvällarne min
far — som förut varit minutbaudiare, men dragit
sig ur rörelsen — och hans närmaste umgänge,
trenne krutgubbeexemplar, för att vid ett
oskyldigt aftonglas och en ännu oskyldigare
aftonpipa kannstopa om kommunens och deras
respekti va yrkens interessen. Jag, som dagen
till ära hade fritt tillträde, plägade då stå bakom
min fars stol, stödd mot hans axel och fastande
ögonen på dens läppar, som för tillfallet förde
ordet, medan bersåens dystra skugga, de
dunster, som uppstego ur den fuktiga marken, den
högtidliga tystnaden, som endast afbröts eller
gjordes ännu märkbarare genom det afmätta talet
och surr af svärmande knotter, hos mig
åstad-kommo, hvad jag få år sednare, då jag redan
börjat i stadens lärdomsskola, velat kalla ett
orakelmätigt intryck. — Lyckliga ålder, då vi
ännu ej gjort nil admirari till en hederssak!
— Ju äldre jag blef, dess mer utvecklade
sig inom mig en besynnerlig jäsning: jag för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
