Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starka sympathier för nobis, der han just för
närvarande befann sig.
— Visst tycka vi om hvarann, kära barn;
men nu äro vi för gamla att vara kära. Det
är bara som fästman och fästmö man är det.
— Jaså; och då är man ju fasligt olycklig?
— Hvad menar du, barn?
— Jo, man åbäkar sig och ropar ack! och
o! — och så äter man litet, sofver aldrig, och
ibland gör man till och med af med sig.
Jag hade aldrig läst om annat än hopplös
älskog; åtminstone hade de älskande alltid i
början varit omgifna af oerhörda hinder och
svårigheter.
— Hvar i alla tider har du fått rätt på det
der, barnet mitt! — utropade min mor och
släppte i förskräckelsen en nyss påbörjad karda,
så att den snodde in sig på rullen.
Jag hade aldrig förr blifvit beträdd med att
säga en osanning; men det är kändt och
be-vittnadt, att, har man en gång begått ett fel,
så blir det snart välsignadt med både barn och
blomma.
— Jag — jag har hört sägas det! stammade
jag med glödande kinder, alldeles ur stånd att
bekänna, det jag läst det.
Lyckligtvis upptog den förvillade kardan så
uteslutande min mors uppmärksamhet, att hon
ej såg min förrädiska rodnad. Jag, deremot,
IG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
