Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Rinda, minns du långt tillbaka, vår barn*
dom?
Hon rodnade; — men ej med den sälla
kärlekens forvirring. — Nej, det var med den,
som födes af en plågsam erinran.
— Om du det gör, skall du kanske ej tro,
hvad jag säger dig nu; men tro det borde du,
ty mitt hjerta är på min tunga. Mitt sinne är
förvandladt; Gud gifve, att ditt ej så vore. Jag
älskar dig och bar älskat dig, alltsedan jag
återsåg dig. Går allt väl, skall jag snart få ett
eget hem: vill du då dela det, förljufva det?
Med dig ensam kan friden flytta dit in. Neka
icke: jag har byggt allt på dig, — Rinda!
Hvad var det, hon betraktade vid mina
fotter? Ville hennes blickar undergräfva sjelfva
marken, der jag stod, så stolt, så säll, så
trotsande på min framgång? Ljudet af min egen
rost hade nämligen lifvat mig; jag blef eldigare,
medan jag talade, och sedan jag tystnat, fattade
jag hennes hand. Då först slog hon upp sitt
oga; jag läste deri och trodde mig upplösas.
— Herr Botolf, sade hon, och mina öron
drucko välljud, fast ack, huru olika de
efterlängtade! — då har ni byggt på lösan sand;
ty jag är blott en svag flicka, svag i allt, utom
i min uppriktighet Det är sannt, att ni varit
mig kär — alltför kär till och med, — och
att jag led, när jag såg, huru litet jag, huru
mycket den andra fåfänga, lättfardiga flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
