Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rede kurzer Sinn. — Hör på, kommer du ihåg,
hvad Kellgren sager?
— Nej, han har aldrig varit min favorit; —
och särskildt vet jag ej, hvarpå du nu syftar.
— Nå, jag lägger vanligtvis inte heller det
der snacket på minnet; men det här är en bra
bit, som tål vid, att man för den gor ett
undantag.
— Så låt höra!
— “Dumhufvudet prisar ett godt hjerta af
samma skäl som tiggaren barmhertighetentf. —
Håll till godo!
Omisskänneligt blef lektorn sårad; något,
liknande en förvandling, försiggick på hans
blida panna. Men som afledare för åskan —
om det verkligen var åska i luften, hvilket
intill denna stund är oafgjordt, men nästan
otroligt — tjenade den hedersassessorn, som
alltsedan sin lilla herdinnas olycksfall lefvat i
lycklig okunnighet om allt, hvad som yttrades och
föreföll omkring honom, och nu först hunnit
smälta lektorns historia.
— Hehe, utbrast han — det var for
märkvärdigt med oss tre ungkarlar, att vi deijemnte
äro så godt som enklingar allihop! Jag tyckte
också om en flicka i min ungdom; det var
bara med den skilnad, att hon — hon glömde
sig litet med mig, och så måste jag lofva henne
äktenskap. Till all lycka dog hon i
barnsängen, stackars menniska, innan det kom så långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
