Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se88orns frikostighet egentligen kom sig af
månhet om den dyrbara helsan. Händelsen var,
att assessorn nog också hade löspenningar, som
han allra helst placerat på dylikt löst följe;
men de lågo i lifpelsens innersta bröstficka, och
den hand, som der nppsökt dem, hade alltid
med detsamma banat väg för en kall fläkt;
8ilfret, resten af en vexling vid middagen, låg
deremot i en ytterficka. — — Man kan icke
visa sig ha ett stenhjerta heller, tänkte
assessorn ; och derföre — laissez aller! — Ingen är
väl nog Farisé att fördöma honom for det!
— Nej, nu äreu I enfaldige, yttrade
aktu-arien; det må hin spendera, när det bara
kommer galgen till godo. Varen gode och vän ten,
medan jag läser lagen för de tjufungarne; det
kan bättre behÖfvas.
Barnen hade redan aflägsnat sig ett par
steg, då aktuarien vände om och drog dem,
hvardera vid ena örat, med sig ned i en gränd.
Vännerne hörde på afstånd hans vredgade röst,
de sågo hans hotande åtbörder; men hvad de
ej sågo, var den sedel, som stal sig ur hans
hand i den lilla flickans. Det fanns blott En,
som såg den, och som en gång skall räkna
den den elake aktuarien till godo, långt
härefter, långt sedan hvarje mun slutits, som kunde
öppna sig till det tacklösa värfvet att taga hans
försvar inför menniskor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
