Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Icke jag; det är värdinnan, I skolen
tacka.
— Värdinnant — sade lektorn, frågande.
— Ja, värdinnan, min oförlikneliga
hushållerska. Hon skall strax vara här.
Det såg ut, som om aktuarien icke visste,
hur fort han skulle komma upp från bordet,
då han nu rusade ut i köket och efter en kort
frånvaro, hvarunder regnet och stormen derate
åter tycktes sluppit lösa, återkom, släpande vid
armen en äldre qvinna med spår af forna
dagars skonhet i sina härjade drag.
— Se här är juvelen! — Skulle man tro,
att en sådan furie, en sådan afsigkommen
käring kunde stöka till så bra? — Tacken henne,
hören I, om anrättningen varit er till lags!
— Husbonde! ropade den gamla qvinnan,
hvars näsa, vanligen röd, till följd af någon
outredd naturkraft, nu glödde, och ur hvars
ögon störtade harmsna tårar; — husbonde! Ni
har ingen rättighet att på det viset hopa skam
öfver en fattig qvinna. — Det är inte likt er:
för sådan gammal tvärvigg ni i öfrigt är, har
ni aldrig förr varit hård mot mig! — Nog vet
jag, huru förfalien jag varit; — att det är er,
jag har att tacka för allt; — att det var ni,
som forst drog upp mig, supig och eländig och
öfvergifven som jag var; — att det var ni, som
först lät de arma ungarne höra ett kristeligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
