Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han låta sitt hushåll växa ut och så liv.
Mänskligt liv! Å, vad det kommer att bli skönt! Om
hundra år finns det kanske en hel liten by där.
Ha raser och folk uppstått på annat sätt?
Han, William, kommer likt ett kraftigt,
fruktbärande träd att vara upphovet till en hel lund.
Ett träd med fasta rötter, friska safter och en
livsvilja, som icke kan förkvävas.
Vilken härlig känsla!
Men denna idé, som blivit allt starkare med
tiden och uppfyllt honom helt, var ännu icke
mogen. Det var icke den, som förmått honom
att söka ett liv i ensamhet.
Han var född vid kusten, uppvuxen under
havs- och snöstormarnas tjut och van vid vidder.
Därför trivdes han icke i staden. Han hade ingen
längtan efter människor, älskade icke samhället.
Inom honom uppflammade ibland ett hat mot
det, något som han icke själv förstod, och
särskilt mot det enligt hans mening jäktande och
småaktiga livet i staden.
Han var sluten och människoskygg. Detta drog
honom till ensamheten. Han älskade den
invanda, ständiga kampen mot naturen.
Och till detta kommo även rent praktiska
hänsyn: det fria livet, som icke beskars av någon,
de stora sträckorna herrelöst land och de
utmärkta jakt- och fiskeställena helt nära hemmet.
Enbart detta var värt mycket.
William skakade av sig det minutlånga
funderandet likt en besvärlig börda och sträckte
på sig.
— Jag tror inte, det är så svårt här, som de
flesta människor tror.
Han teg en stund och log.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
