Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
botten fortsätta de att slå omkring sig och öppna
brett sina gälar och blödande munnar. Man hör
ofta ett svagt sörplande ljud — en fisks dödsskri.
Med havskatten måste man vara mycket
försiktig. Hans skarpa tänder, som sitta i flera
rader, äro ytterst farliga. Är man det allra minsta
ouppmärksam kan han bita av ett par fingrar
eller till och med riva sönder ett par
stövelkappor. Huden av denna fisk är ganska värdefull,
ty man kan göra mycket vackra damhandskar av
den.
Så snart en havskatt visar sig vid båten slår
William till honom med slagan i huvudet, innan
han kastar honom på högen. Och ofta ger han
honom av ren försiktighet ytterligare ett slag
med åran.
— Nikolaj, så otäckt! Så hemskt!...
— Det kan inte hjälpas. Du kommer snart att
vänja dig vid det. Ge abborren där en spark,
annars hoppar den över bord. Rakt på huvudet!
Han är lugn, talar sakligt och enkelt och
tänker att hon snart blir van vid det. Hon kommer
att lära sig allt.
Ofta hänga skarpt röda eller gula sjöstjärnor
på krokarna. I stället för fem armar ha en del
fyra eller endast tre. Då har ett drama utspelats
på sjöbotten. Hos några ha de felande armarna
redan växt ut på nytt till hälften. Dessa
egendomliga djur äga den lyckliga förmågan att låta
varje i kampen för tillvaron förlorad lem växa
ut på nytt. Hos många sjöstjärnearter blir en
avskild arm ett helt nytt djur till och med.
Ibland har även djävulsrockan nappat på
krokarna. Den har framskjutande ögon och bred
sköldpaddsmun med nålskarpa, rörliga tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
