Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Symaskinen surrar. Vera syr någonting
ovanligt. Hon syr och tittar ut genom fönstret; hon
vill icke bli överraskad av William. Hon vill
inte gärna att han ser, vad hon håller på med.
Ett ömt, varmt leende lyser upp hennes ansikte.
Arbetet går icke riktigt bra för henne; hon är
icke riktigt hemma i det; det är första gången
hon utför sådant. Hon syr små skjortor och
andra små plagg för Det, som snart skall fylla
dessa rum med sina befallande skrik. Hur blir
det väntade barnet, lugnt eller livligt? Och vad
blir det, en pojke eller en flicka? »Jag skulle
gärna vilja ha en liten dotter. Min kära lilla
flicka! Likt en ljus, glädjebringande stjärna skall
du stiga in i mitt liv...»
Hon lägger omsorgsfullt de färdiga och
halvfärdiga plaggen samman och gömmer dem längst
bak i byrån för att inte William skall finna dem
helt apropå. Hon tittar ut genom fönstret mot
havet. Han kommer nog snart tillbaka. Havet är
lugnt, solen står ännu högt.
»Den 3 juni.
Varför kallade han mig Eva i dag?
Min käre Adam. Jag är icke som sagans
urmoder Eva, som genom sitt lättsinniga handlande
förändrade hela människosläktets öde. Jag är en
enkel liten kvinna, som är uppfylld av sin
kärlek till dig, du store, starke! Jag har bara en
enda tanke: ’Hur kan jag försköna och göra ditt
liv lätt?’ Jag lever nu endast genom dig och för
dig. Och för Det, som jag bär under mitt hjärta.
Endast för er båda, mina kära, lever jag...
Vad allt runt omkring var vackert i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
