Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
William flyttade grytorna hit och dit på
spisen. En av dem välte han omkull, så att hela
innehållet kom i elden. Men det var icke därför
att han var oskicklig, nej, han var nästan
skickligare än en kokerska, utan det var därför att han
var så upptagen av sina tankar...
»Idiotiska kärl! Om man bara rör vid dem
med spiskroken, så faller de omkull», tänkte
William rasande.
Vera funderar icke längre på om det blir en
pojke eller flicka. Hon har icke tid till det
längre. Hon har smärtor, stönar.
— Nikolaj! Sätt dig hos mig!
William kommer ut från köket.
— Min soppa kokar.
— Sätt dig hos mig. Jag är så rädd!
Han torkar av den dimmiga fönsterrutan för
att titta ut och upp mot himmelen. Det sista
dagsljuset lyser ännu svagt.
Plötsligt ger hustrun till ett skrik. Hela
hennes kropp skälver.
— Vera! Verussja! Jag ska strax ge dig te.
Eller vill du ha ett pulver? Ska jag kanske tända
lampan?
Vera tiger en lång stund och andas tungt.
— Jag behöver ingenting, säger hon till slut.
Räck mig din hand... Vad är det, som tjuter
där borta utanför fönstret? Är det vargar?
— Det är vinden. Snöstormen börjar rasa.
— Jag drömde så elakt i natt. Jag är rädd, att
det kommer att hända någonting.
— Var lugn bara! Allt kommer att gå bra.
Det kan inte hända oss något hemskt.
— Nikolaj, jag har smärtor... det är precis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
