Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blivit liggande där. En del av dem resa sig som
kala, svärtade poster, medan andra åter äro
betäckta av ett tunt jordlager och överväxta av gräs
och mossa. Nästan överallt, vart ögat än ser,
ligga sådana urgamla block, på vilka det endast
finns en grön liten fläck här och där.
Prästkragens små stjärnblommor lysa vita, solögat lyser
gult, och över marken kryper polarvidet och
dvärgbjörken och klamra sig fast i jorden med
sina grenar. Mitt i denna »skog» står ofta en
björksvamp, som ibland är tre gånger så hög
som björkarna. Och på sluttningarna på solsidan
växa blåbär och tranbär.
Vera går ofta dit för att plocka bär. Det är
icke långt från hemmet. Ssjoma plockar också
och smörjer ner sina händer, läpparna och den
lilla skjortan. Båda äro glada: det finns så
mycket sol och blå himmel och havets mjukblå
vidder! Och under deras fötter det mjuka, doftande
gröna och de goda bären!...
I början av hösten ankrade en ångare på
buktens redd och tjöt manande med hes, djup röst.
Kapten Lyssjenko och Kostrizin, en kustjägare,
stego med fyra hundar ur en motorbåt vid
stranden.
William gladde sig mera över hundarnas än
över vännernas ankomst. Han hade för länge
sedan gett Kostrizin i uppdrag att köpa dem åt
honom. Nu smekte han dem med gossaktig glädje
och frågade efter deras härstamning och
karaktär.
De hade endast tid att i hemmet tömma en
flaska vin, som kaptenen haft med sig och växla
några ord, då det var tid för avfärd.
Lyssjenko gick bredvid Vera. Hon talade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
