Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugn skymning. Litet senare... åter ett kort
uppflammande. Vattenspegeln och de nedisade
klippornas stenkullar stego för ett ögonblick mjukt
fram i den mörka kölden. Och ett ögonblick
senare vandrade norrskenets elddraperi långsamt
darrande och dansande i grönt och violett ljus
över himmelen. Havet flammade, snön
glänste... På klippåsarna gnistrade jättelika
kristaller av sagolika ädelstenar. Draperiet blev större
och bredare. Nu täckte det redan halva
himmelen. Dess undre kant slingrade sig helt nära ovan
jordytan och lyste med kallt iriserande ljus.
Himmelens ljudlösa musik strömmade in i
nattens stillhet och fyllde den helt.
Hunden gav till ett skall. I naturens
majestätiska stillhet var detta ljud lika främmande och
oförenligt som den knall, som följde det. De
närliggande klipporna återkastade det skarpt och
vinande, de längre bort belägna dovt rullande.
William svor till och sänkte det rykande
geväret.
Under ilsket morrande grävde hunden hastigt
i en snöhög, under vilken en rävlya med tydliga
spår av dess invånare låg dold.
— Murman! Låt bli! Kom! I morgon ska jag
sätta rävfällor...
Elddraperiet dansade alltjämt. Det vida
havet och snövidderna skimrade i ett sällsamt,
grönaktigt, darrande ljus. William gick till
bukten, där den stora sandbanken blev synlig
under ebben. Vid den tiden bruka rävarna
vanligen komma dit för att söka efter havets avfall.
Men han hade icke beräknat tiden riktigt.
Floden hade redan börjat stiga, och hälften av
sandbanken låg under vatten. Havet rörde sig sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
