Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här och där skymtade man vitaktiga, enstaka
isflak, som drivits dit norrifrån. De rasslade och
gnisslade. Och ibland ljöd det som en dödssjuk
människas stönande.
William överfölls av en plötslig trötthet. Han
satte sig på en sten. Var kom tröttheten ifrån?
Egendomligt! Han hade ju inte gått så långt i
dag...
Här och där steg rök upp från vattnet, vilken
sedan som en tät dimma svävade vidare. Då och
då kom ett iskallt luftdrag. Hastigt biter det i
ens ansikte och öron och så... är det åter borta!
Och sedan är luften åter mjuk och fuktig.
Norrskenets draperi förbleknade, blev oskarpt
och slocknade helt. Åter beklämmande mörker!
Williams lemmar voro slappa; det surrade i hans
huvud. Och plötsligt tyckte han, att han svävade
mellan himmel och jord i en främmande, fientlig
värld. Runt omkring honom segt mörker,
tomhet, intet tecken till liv. Han kände ett
vansinnigt begär att få se människor, se solen... Där
borta, bakom den mörka horisonten, leva de...
Nu svävar han dit! Vad vägen är tröttsam! Och
vad det arbetar inom William, att han skall nå
sitt mål!
Plötsligt skällde hunden. Mekaniskt grep
William efter sin bössa och rusade upp. Murman
var åter lugn, stod vid hans fötter och viftade
med svansen. Åter denna trötthet i armar och
ben! »Vad är det? Skörbjugg? Är jag sjuk?
Sjuk?» William kunde endast med oändlig möda
tänka detta, men han blev icke förskräckt.
— Jaså, det var därför jag hade den
drömmen, sade han högt. En naken kvinna... det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
