Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Pappa, vad har klippan för fötter?
Pojken lyfte litet på huvudet.
Fadern strök sin lille son ömt över håret.
— Klippans fötter är stenar under vattnet...
Hör nu på igen... I detta ögonblick syntes en
båt på havet. Vinden störtade sig i raseri mot
den. Men mannen i båten drog in årorna och
hissade seglet. Och ju starkare vinden blåste,
desto snabbare gled båten fram. Den svarta
klippan darrade av glädje. Snart skulle båten slås
sönder vid dess fötter under vattnet. Men
mannen lät seglet hastigt falla och styrde skickligt
båten med rodret upp på en sandbank. Han
klättrade upp på klippan och byggde ett tecken
där. Han byggde en fyr, som skulle visa andra
sjöfarande vägen.
William tystnade. Han hade icke berättat för
sonen utan för sig själv. Han ämnade tillfoga
någonting, ropa ut det högt:
»Människan är den starkaste! Hon kan allt,
allt!»
— Mamma, kommer inte dagen snart? Jag vill
ha dagen! jämrade sig Ssjomotschka ömkligt.
— Snart, mitt barn, snart! svarade modern
och tryckte barnet hårt intill sig. Hon
genombävades av ångest, att denna fruktansvärda natt
skulle sträcka ut sina armar och slita hennes
barn ifrån henne.
— Mamma! Jag vill ha sol! Kom, så går vi ut!
Den är ju redan där!
William reste sig och gick dyster fram och
tillbaka i rummet. Ett sparsamt lampljus i rummet;
framför fönstret natt och snöstorm. Han
stannade framför hustrun och barnet.
— Ska jag berätta en saga till för dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
