Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Finns det verkligen i hela byn inte två
buntar vitlök.
Ännu flera människor kommo in i stugan.
Mest kvinnor, unga och gamla. De tittade fulla
av nyfikenhet på främlingen och hans framlagda
skatter. De underhöllo sig halvviskande på sitt
eget språk. William drog hastigt upp hustruns
sommarblus, en röd axelschal och en färggrann
skjorta ur säcken.
— Ta det! Ta det! För allt det vill jag bara
ha ett par buntar vitlök. Förstår ni? Bara två.
Räddning undan döden...
Ett ögonblick senare slet han sakerna ur
deras händer.
— Jag ger er det inte! Jag säljer det inte! Fan
ska...
Han skrynklade ihop alltsammans, stoppade
det under armen och trängde sig vacklande
genom dörren. Han liknade en vansinnig.
Först flera timmar senare lyckades det Andrej
att övertala en lapp att byta några buntar vitlök
mot skjortan och de båda kattunstyckena.
William var glad och blev lugnare.
Nu ville han åka till sjukstugan till fältskären.
Men lappen talade om för honom, att fältskären
kort förut åkt genom byn till en grannby för att
hjälpa en barnsängskvinna, som låg för döden.
William kunde vänta på honom här. Men varje
ögonblick var dyrbart för honom. Kunde han
verkligen vänta? Nu hade han ju fått det
viktigaste.
— Andrej, spänn för renarna! Jag vill åka
med detsamma. Jag måste ovillkorligen åka
genast.
Alltjämt denna skymning. Man kan knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
