Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den här dagen var en bemärkelsedag på
annat sätt. I går morse sade Vera till honom:
— Nikolaj, vi har ju alldeles glömt bort det!
Vet du vad det är för dag i morgon?
— Nej, vad då?
— Tänk efter!
William drog ihop ögonbrynen, försökte
fundera ut det, men efter en minut hade han sagt:
— Nej, det vet jag inte.
— Jo du, i morgon är det vår...
— Ja visst, det har jag alldeles glömt. Det är
ju vår bröllopsdag. Å, det var roligt. Den ska vi
fira.
Han klappade hustrun på axeln:
— Eller vad tycker du? Ska vi inte fira den?
Fyra år är i alla fall ingen kort tid.
— Jo, varför inte? Naturligtvis ska vi fira
den, hade hon leende svarat.
Och i dag står det en massa goda saker på
bordet: kakor och stek och sötsaker... och mitt
i alltsammans till och med två flaskor vin.
— För vem har vi gjort i ordning så mycket?
Det här orkar vi inte äta upp på en hel vecka,
säger Vera glatt.
— Det gör ingenting, vi måste anstränga oss.
Jag ska försöka äta för två, skämtar William.
Han dricker några glas Jamaicarom till
frukosten och lägger sig sedan att sova.
Vera promenerar vid stranden.
Det är ännu tidigt. Kustbergens ryggar glänsa
som silver. Solen, som ännu är röd efter sitt bad
i havet, rullar över bergsryggarna som ett hjul
över en plöjd åker. Nu vill den hoppa från en
topp till en annan men blir hängande i luften och
flammar plötsligt upp. Snöfälten glänsa som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
