Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underkäken sig ned likt en krok. När sedan lektiden
kommer, får han röda och gula prickar på
fjällen.
Han tog fram sin pipa ur fickan och
stoppade den allvarligt och uppmärksamt. Vera lade
fiskarna i korgarna på släden. Renarna blinkade
mot solljuset och hängde med huvudena; solen
värmde kroppen så ljuvligt!
Havet stod där som en hög, grå mur, lugnt,
orörligt.
William vände sig om och blåste ut röken. Ett
belåtet leende gled över hans ansikte. I dag var
det en underbar dag...
— Och fiskhonan leker så... började han åter
och böjde sig över fisken. Han ville gärna tala
om allt han visste, för Vera. När den känner,
att tiden för romläggningen kommit, uppsöker
den ett lämpligt ställe med hastigt rinnande
vatten, arbetar med stjärten och sedan hela
kroppen, för stenar åt sidan och gräver sig en flat,
ungefär två meter lång och en meter bred håla.
I den lägger hon sig och väntar. På morgonen
och kvällen kommer då en fiskhane och ställer
sig i närheten. När fiskhonan så lägger rommen
befruktar han denna...
— Underligt! sade Vera allvarligt.
— Ja, det sker många intressanta saker runt
omkring oss, bekräftade William.
— Och vi vet ofta inte en gång någonting om
det, fortsatte Vera sina tankar.
— Men man borde veta det. Man borde
ovillkorligen veta det!
Vera reste sig upp och började åter arbeta...
Korgarna voro fulla. Renarna drogo hem
lasten. På släden låg också den lille gladlynte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
