- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
175

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den levande massan med sina hovar och sprungo
långt därifrån.

Hundarna störtade upp på verandan och
fortsatte att slita och bita i gnagarna. Även i deras
ögon lyste en dödlig rädsla för denna aldrig förut
skådade övermakt. De tjöto, när de blevo bitna,
hoppade upp i luften, skar de blodbestänkta
tänderna och försökte komma in i huset. Men då
de icke funno något skydd hos människorna,
sprungo de efter renarna.

William ville göra någonting. Vera var rädd
att lämna huset. Hon kunde heller icke lämna
barnen ensamma. Därför lade endast han och
Marina eld runt omkring huset. Till all lycka
hade han ett stort vedförråd. Detta var det enda
han kunde försöka göra. Lemlarnas huvudsvärm
hade ännu icke anlänt. Men de sprungo redan
nedför den närmast liggande kullen och de
liknade en bred, grå ström. Williams hus med alla
dess uthusbyggnader låg precis i deras väg.

Elden blossade upp. Det var fruktansvärt att
stå mitt i denna ström. Den flöt över allt, rev
allting med sig. Men William och Marina stodo
bakom eldlinjen och fortsatte att lägga på ved.

Den jättelika, levande lavinen närmade sig.
Med ett svagt men skräckinjagande buller rörde
den sig framåt. En gåta. Nu var den alldeles i
närheten av elden... Förvirring. Pipande. Men
de bakre trängde på. Med ett prasslande,
susande ljud blossade elden upp. Det luktade bränt
hår och kött. Strömmen leddes åt sidan. Men
enstaka små bäckar trängde genom elden och
gnagde sig in i byggnaden.

Plötsligt döko stora svärmar av små och stora
fåglar upp. Man såg de vanliga fåglarna, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:02:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ishavet/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free