Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nöjd lämnade hon spegeln.
Under de senaste fyra åren hade Vera blivit
betydligt lugnare till sinnes. Hon hade övertygat
sig om att hon var oskiljaktigt bunden vid sin
familj, sin man, och att hon aldrig skulle kunna
lämna dem. Även om varje nytt barn hade
bundit henne med nya band, så hade det dock även
berett henne mycken ny glädje. Allt detta hade
hon tänkt igenom och förstått. Även kapten
Lyssjenko hade hjälpt henne till detta,
därigenom att han gift sig och börjat trafikera andra
vatten utan att ens säga farväl till henne. Minnet
av honom bleknade så småningom.
Och i den trettioåriga kvinnans kropp hade
Nordlandets kraft och sena skönhet mognat.
— Mitja, jag far med far ut på sjön i dag.
Stanna hemma snällt, sade modern, varpå hon
vände sig till dottern:
— Och du Anna, se till de små! Ge dem mat
och hitta inte på några dumheter!
Den åttaåriga Anna visste sina plikter. Det
var inte första gången hon stannade hemma. Hon
lydde utan invändningar. Men Dmitri tyckte, att
han var stor — en riktig kustjägare. Han var
snart tolv år gammal. Full av värdighet sade han
till modern:
— Jag hade tänkt fiska i bukten i dag. I går
såg jag ett stort stim uppe från klippan. Jag
dröjer inte länge.
— Har du glömt att du måste göra dina läxor
i dag? Du har ännu inte gjort gårdagsläxan!
påminde modern honom. I morgon stannar jag
hemma, och då kan du fara ut.
Den spensliga, slanka Anna, som mycket
påminde om modern, beklagade sig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
