Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitja sitter i rummet bredvid och läser sina
läxor. Men kan man verkligen lära sig
någonting under ett sådant oväsen?
»Jag går ut och promenerar ett slag. Jag har
god tid att läsa läxorna», beslutar han och smiter
osedd ut genom dörren. Visserligen behöver han
såsom den äldste icke vara rädd för systern,
men det är i alla fall bättre att bege sig åstad,
när hon icke ser det...
Hålan är ännu icke färdig. Mitja granskar den
uppmärksamt. Det är nog bäst att göra den
färdig litet senare. Nu skall han fånga en stor
krabba och spänna den framför en ask. Då blir allt
barnen glada! Uppeldad av denna tanke
springer han för att hämta ett stycke kött hos
modern. Men så att systrarna icke se det.
Försiktigt och undvikande varje buller smyger han sig
in i skafferiet...
Vid middagstiden kommo föräldrarna
tillbaka.
— Nå, barn, har ni haft det tråkigt? frågade
modern, gick bort till den yngste och kysste
honom. Har du gråtit, min lille gosse, därför att
jag inte var hemma?
— Andruschka ville kasta min stol i havet!
beklagade han sig.
— Andruschka har bara skämtat med dig.
Tror du verkligen, att han vill kasta en stol i
havet? Ni får inte kivas, mina älsklingar! Nu
ska vi strax äta middag och sen går vi och
promenerar.
Vera värmde upp maten från gårdagen.
Efter måltiden gingo de till stranden. William
hade lossat fisken ur båten. Den låg — en
levande, glittrande hög — på sanden och lockade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
