Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Volodja kommer att bli en riktigt duktig
musiker, ska du få se. Om två, tre år kommer
han att överträffa er allesammans. Då reser jag
till Moskva med honom och låter honom ge
konserter.
William själv spelade dåligt. Men i stället
knäppte han gärna på gitarren under sina lediga
stunder. När han var riktigt upplagd, hände det
ibland, att han halvhögt sjöng en sjömanssång
eller fiskarvisa. Då stodo barnen runt omkring
honom. Även Vera var nöjd och lyssnade leende
till hans sång. Vederkvickelsens lugna timmar
voro ljuvliga och fulla av glädje...
Sedan lång tid tillbaka gick William och bar
på en tanke, som han funderat på både hemma
och när han var på jakt. Och till slut började han
mäta upp sitt hus på alla sidor, studera det
noggrant och sedan fortsätta att tänka. Vera frågade
förvånat:
— Vad ska du göra nu?
Han tittade upp mot taket och avslutade i
tankarna sina beräkningar. Därpå såg han — sin
vana trogen — ut genom fönstret på havet och
sade allvarligt:
— Vi blir snart tvungna att bygga till.
Antingen får vi höja med en våning eller bygga till
på längden. Om fem år är barnen stora. Var ska
vi då placera dem? De båda äldsta behöver ett
rum, och flickorna ett.
Hans hustru var icke förvånad. Även hon
hade tänkt på den saken.
— Och det skulle inte vara dumt, om du också
fick ett rum, där du kunde vila ostörd. Hos oss
i sängkammaren är det nu för mycket buller,
sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
