Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— I dag har jag kommit hit för att fråga dig,
om du kan ge mig lite garn till min långrev.
Faktoriet ligger för långt bort och mina garn
är utnötta, de går sönder i ett...
— Jag tror knappt jag har några. Möjligen
litet grand, svarade William.
Han hade garn, men han tyckte icke om den
gamles ton, och han ville icke ge honom det.
Varenda gång tiggde Ambrossi något av honom, men
han gav sällan någonting i gengåva.
Under tiden passade Axinia på att beklaga sig
för Vera.
— Du lever här tillsammans med din man
som en riktig herrskapsfru. Du har alla möjliga
kläder, av ylle, av bomull, många olika, precis
som en stadsfru. Och jag har inte så mycket att
jag kan byta ordentligt. Allting är alldeles
utslitet. Du har en vacker ung man. Hade jag
vetat om allt förut, så skulle jag minsann inte ha
gift mig. Som flicka var jag min egen; det jag
förtjänade var mitt. Jag har aldrig behövt
avlägga räkenskap för någon.
Vera visste, att de haft god fångstlycka men
att den gamle var girig och höll brorsonen och
dennes hustru mycket knappt. Vera gav henne
en gammal bomullsklänning. Axinia var mycket
nöjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
