- Project Runeberg -  Ishavet sjunger : familjeroman /
205

(1934) [MARC] Author: Pavel Grigorjevitj Nizovoj Translator: Edvin Björk - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Seglet fylldes och drog sakta gungande den
fullastade båten mot stranden. William satt i
aktern och sög på sin pipa, sonen satt på den
mellersta toften. I kölvattnet såg man två
virvlande vattenstrimmor, vilka kilformigt
skilde sig alltmer från varandra. Måsarna, som
här förekommo i stora svärmar, vaggade på
böljorna likt svarta klumpar. Ibland for båten rakt
in i en sådan svärm. Då döko de snabbt eller
flögo åt sidan längs vattenytan, så att man kunde
se deras vita, glänsande bukar. Himmelen och
havet mörknade, men det var ännu långt till
kvällen. De hade god tid att hinna fram till
bukten. Plötsligt svepte en stormby från berget och
kom seglet att fladdra ursinnigt. William
betraktade bekymrad himmelen. Borta över kusten
började ovädersmoln stiga upp. Att han icke
hade lagt märke till detta förut! Seglet hängde
ett ögonblick slappt men fylldes därpå med vind
och slog över åt galen sida. Han måste låta seglet
falla och snabbt sätta sig vid årorna.

Ännu var havet lugnt. Långsamt höjde sig
småkrusiga, mattblå vågor. Här och där lyste
vita vågkammar. Den tilltagande landvinden slet
av vågtoppar och jagade vattenstänk i höjden än
här än där. Denna landvind lovade ingenting
gott.

Båda rodde. Båten rörde sig ännu lydigt över
de upprörda, tunga vattenmassorna. Men vinden
blev starkare, vågorna högre. Det var ännu fem
à sju sjömil till stranden. De måste använda
mycken kraft. Men William behövde icke pumpa ut
sig; det gällde bara att hålla ut. Det som icke
betyder någonting för ett stort fartyg kan
tillintetgöra ett litet. Och kustborna frukta vinden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:02:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ishavet/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free