Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och kaptenen följde deras göranden
uppmärksamt.
Matroserna lämnade icke fartyget varken den
dagen eller den följande. De skurade och
skrubbade, förrättade sina vardagliga sysslor och
föreföllo att vara vänligt stämda. Kaptenen var
förvånad. Hade de kanske ändrat sig? Det hela
hade kanske endast varit en tillfällig
uppbrusning. De hade blivit heta och varma av samtalet,
bråket, och sedan hade denna vansinniga komedi
med lottdragningen kommit till stånd... När de
hade blivit litet avkylda och blivit sig själva igen,
hade allt detta förefallit dem dumt... Förnuftet
hade segrat.
Han kände sig lättare om hjärtat. Matroserna
stodo åter för honom i det vanliga ljuset. Bra,
präktiga pojkar som alltid, ibland litet
grovhuggna, benägna att göra ofog, ibland lata och olydiga,
men i det stora hela icke dåliga, inga vilddjur.
Följande dag var kaptenen genast mindre
uppmärksam och tillbringade största delen av
morgonen i sin hytt. Men när han frampå middagen
tittade in i manskapskabyssen, fann han, att
endast Fjodor Jerschov, en kraftig, robust pojke,
som av folket kallades »Sälen», fanns där. När
Jerschov fick se kaptenen, blev han litet
förlägen.
— Var är de andra? frågade kaptenen och
tittade upp mot de tomma hängmattorna.
— Ssemjon har gått i land för att sätta upp
fällor. Det finns räv där. Och de andra är ombord
någonstans eller också har de gått och metat!
— Och vart ska du gå?
— Jag? Jag ska också gå och meta. Vi har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
