Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höger om klippan och fortsatte sedan rakt upp.
Men det upphörde, innan det hade uppnått
flodens övre kant. Matrosen stannade i andlös
spänning och såg sig omkring. Han upptäckte
strax vid undersidan av klippan en djup springa.
Den hade bildats genom en förskjutning i berget
och liknade en konstgjord snögrotta. Bujok höll
handen på kniven vid livremmen och fortsatte
utan rädsla.
— Vem där? Kom fram!
Inget svar. Matrosen stannade en stund och
lyssnade uppmärksamt. Allt var stilla och lugnt,
endast vinden tjöt litet i dalgången bredvid
klippan. »Han har gömt sig det fäet! Han är feg!
Nå, måtte fan ta honom!» tänkte Bujok och
vände sig om för att fortsätta.
I samma ögonblick hoppade en storväxt,
mörklagd man likt ett vilt djur ut ur klyftan och
kastade honom till marken.
— Vad gör du? Ämnar du slå ihjäl en
kamrat? väste Bujok och kände plötsligt, hur han
genomströmmades av kraft och mod. Jag ska
förbanne mig...
Han gjorde en förtvivlad ansträngning och
vände sig åt sidan.
Vorobjov vältrade sig tyst över honom, medan
han andades tungt, och försökte vrida om högra
armen på honom för att ta ifrån honom kniven.
Det lyckades honom snart. Av smärtan öppnade
fingrarna sig och kniven föll ur handen.
Vorobjov utstötte ett segertjut:
— Ha ha! Du lät den falla, din hundsfott!
Nu ska jag strax bli färdig med dig!
Utan att upphöra att vrida Bujoks arm, tryckte
Vorobjov hårdare på hans bröst och bet honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
