Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man skurade och skrubbade på fartyget.
Redskapen reparerades, och överallt invändigt
gjorde man rent. Allt ställdes i ordning för resan.
Ssemjon, som legat sjuk halva vintern på grund
av hundbetten, arbetade nu åter tillsammans
med de andra. Man hade dragit ett streck över
hela denna obehagliga historia. Kaptenen hade
ansett det vara klokast att tiga med denna sak,
låtsa som om ingenting hänt. Sedan den dagen
hade ingen av matroserna åter besökt Williams
hus. Och där hade ingen velat tänka på det.
En gång kom kaptenen springande. Han var
mycket upprörd.
— Jag har just nu skjutit vargar. Jag tömde
hela patronmagasinet. Jag kunde knappt skydda
mig för dem, berättade han och hängde geväret
på väggen.
— Sköt ni några?
— Nej, jag sårade bara två eller tre. De andra
sleto en av dem i bitar inför mina ögon!
— Så hemskt! sade Vera och ryste. Hon
kom att tänka på den förskräckliga synen med
renarna. Ni måste alltid ta mycket ammunition
med er och vara mycket försiktig! utbrast hon.
Ni får inte ge er ut i någon fara onödigtvis.
— De blir nu vilda av hunger. Helt nyligen
var de ända framme vid vårt hus. Vi fick inte
sova en blund på hela natten för hundarna, sade
William.
— Nikolaj Petrovitj, ska vi inte bege oss ut
på vargjakt?
— Varför inte? Jag är beredd, när ni vill.
— Vi kan locka dem med en hundvalp. Jag
tror inte, att vi kommer att förlora den. Om ni
vill, kan jag ta två man från fartyget med mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
